Från fragmentering till helhet –
ett nytt tillvägagångssätt för samsjuklighet i Sverige
En handlingskraftig förändring krävs nu för personer med samsjuklighet
I dagens Sverige står vi inför en akut folkhälsokris som kräver omedelbara och kraftfulla åtgärder från regeringen. Det handlar om den betydande gruppen människor som lider av samsjuklighet – det vill säga de som diagnostiserats med både psykiatriska tillstånd och skadligt bruk eller beroende. Trots de enorma utmaningar dessa individer står inför, har deras behov länge negligerats inom vårt hälso- och sjukvårdssystem. Det är dags för en förändring.
Samsjuklighet är inte bara en medicinsk utmaning, det är en komplex social fråga som kräver en holistisk och samordnad vårdapproach. Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) har nyligen uppmärksammat detta i en skrivelse till Socialdepartementet, där de efterlyser en snabb implementering av samsjuklighetsutredningens förslag. Statistik visar att majoriteten av de som vårdas för beroende även har en historia av psykiatriska problem, och denna sårbara grupp är dessutom en högriskgrupp för suicid. Det är en skrämmande verklighet som inte kan ignoreras.
Trots detta, kännetecknas vården idag av fragmentisering och bristande samordning. Individer med samsjuklighet faller ofta mellan stolarna i ett system präglat av så kallat stuprörstänkande, där olika instanser inte samverkar. Denna splittring leder till att många inte får den hjälp de behöver och förtjänar. Hur kan vi acceptera ett system där människors lidande förvärras av strukturella brister?
Ett annat kritiskt område som NSPH betonar är behovet av att bekämpa stigma och diskriminering som personer med samsjuklighet står inför. Stigmat kring psykisk ohälsa och beroende är fortfarande utbrett och leder till att många inte vågar söka hjälp. Att aktivt arbeta för att förändra samhällets attityder och minska stigma är därför fundamentalt för att förbättra dessa individers situation.
För att åstadkomma en verklig förändring måste patienter, brukare och deras anhöriga ses som en central del i vårdplaneringen. Deras erfarenheter och kunskaper är ovärderliga och bör ligga till grund för hur vårdinsatser utformas. Genom att implementera ett mer patient- och anhöriginriktat vårdtänk kan vi skapa en mer effektiv och medkännande vård.
NSPH:s skrivelse är ett rop på hjälp – ett rop som inte får förbli obesvarat. Över ett år har gått sedan samsjuklighetsutredningen presenterade sina slutsatser. Nu är det upp till regeringen att handla. Genom att snabbt gå vidare med de rekommenderade åtgärderna kan vi börja adressera de djupgående brister som idag präglar vården för personer med samsjuklighet.
Det är hög tid att vi som samhälle erkänner och adresserar de unika behoven hos denna grupp. Vi har kunskapen, förslagen och, framför allt, ett moraliskt ansvar att agera. Regeringen måste nu visa handlingskraft och beslutsamhet. För varje dag vi dröjer, lider fler människor i onödan. Låt oss inte vänta längre.
//C
240510