Äldre och vi:
Om detta får vi inte glömma
Hej alla! Idag är det något som verkligen förtjänar mer uppmärksamhet än det får. När vi snackar psykisk hälsa, hur ofta pratar vi om våra äldre? Det är dags att byta fokus lite och zooma in på äldrepsykiatri, och speciellt hur det ser ut här i våra egna regioner, Stockholm, Södermanland och Gotland.
Nu är det lätt att falla i fällan att tänka att äldre bara blir lite "segare" och "glömskare" med tiden. Men grejen är, psykisk ohälsa är inte en åldersfråga; det är en mänsklig fråga. Äldre i Stockholm, Södermanland och Gotland, och överallt annars står inför sina egna utmaningar. Vi pratar om isolering, att känna sig överflödig eller kanske rentav bortglömd, och att navigera i en kropp som inte alltid är lika samarbetsvillig som förr.
För att sätta det i perspektiv: Om Stockholm var en människa, skulle den ha skäggstrån och rynkor av erfarenhet, men samtidigt skulle hjärtat slå lika ungt. Så hur tar vi hand om hjärtat och själen i den här erfarna "människan"? Egentligen gör vi inte det så bra. Vi saknar ofta den specialisering och förståelse som krävs för att ge en anpassad psykiatrisk vård till äldre.
Så, hur skulle drömläget se ut?
Först och främst, vi behöver fler specialister inom äldrepsykiatri. Det räcker inte med en snabbgenomgång och en medicinlista. Vi pratar om människor som har levt i decennier, som har en värld av erfarenhet och känslor att ta hand om. De förtjänar att bli behandlade av någon som verkligen förstår deras unika behov.
Nästa på listan: digitalisering.
Jag hör er redan, "Åh, min mormor kan knappt hantera sin smartphone!" Men tänk er om vi kunde göra det enkelt. En app med stora ikoner där du enkelt kan boka en tid med en psykiater eller delta i en digital terapisession. Det skulle vara en game-changer, särskilt för de som bor i områden där det inte är så lätt att ta sig till en klinik.
Och så kommer vi till det evigt gröna ämnet: motion och socialt liv.
Har ni hört talas om "rörelse är medicin"? Det stämmer så otroligt bra. Fysisk aktivitet är inte bara bra för kroppen; det är en riktig boost för det mentala också. Och låt oss vara ärliga, en promenad i Hagaparken, längs Årstaviken, ute i skogen eller mot havet är som balsam för själen. Lägg till det möjligheten att småprata med några likasinnade, och du har en helande cocktail av endorfiner och socialt nätverkande.
Slutligen, allt detta är delar av en mycket större bild. När det kommer till psykisk hälsa är det aldrig bara en sak som behöver fixas. Det är en blandning av god sjukvård, socialt stöd, fysisk aktivitet och tillgång till de rätta resurserna. Så när du tänker på äldrepsykiatri, tänk inte bara "Åh, det är något som påverkar gamla människor." Tänk "Vad kan vi alla göra för att göra deras liv bättre?"
Så där har ni det, tack för att ni hängde med på den här lilla resan in i det äldre perspektivet.
Kom ihåg, det är aldrig för sent att börja om, att söka hjälp eller att göra en förändring. Och det gäller oss alla, oavsett om vi är i 20-årsåldern eller har nått de gyllene åren. Ha det...
//C