Ett ansvar för hela samhället att tackla ökande psykisk ohälsa bland unga
Barn- och ungdomspsykiatri, eller BUP som vi ofta säger, är under enorm press. Ökad efterfrågan på insatser, långa väntetider och en konstant brist på resurser – situationen är kritisk. BUP-cheferna i Sverige har ljudit alarmklockorna: de klarar inte trycket på egen hand. Det krävs en helhetssyn, där fler delar av samhället står upp och delar ansvaret.
En gemensam utmaning
Det talas ofta om att ungas psykiska ohälsa ökar, men vad gör vi åt det? Frågan är inte längre om det finns ett problem, utan hur vi löser det. BUP är inte, och bör inte vara, en enskild ö som ansvarar för hela lasten. Detta är en fråga för skolor, socialtjänst, föräldrar och ja, hela samhället.
Köer och röda trådar, inte lappverk
Regeringens ambition om en köfri barn- och ungdomspsykiatri är beundransvärd, men hur vi ska nå dit är högst oklart. Plötsliga satsningar och tillfälliga lösningar löser inte krisen. Vad vi behöver är en konsekvent och väl genomtänkt strategi.
Jämförelsen med somatisk ohälsa
Ett utmärkt sätt att förstå vikten av ett samlat grepp är att jämföra situationen med hur vi hanterar somatiska sjukdomar. Om det uppstår en smittsam infektion, går det ut varningar från många olika håll, inte bara från infektionskliniken. Vi förstår att det krävs en kollektiv ansträngning för att hantera en epidemi. Varför inte samma strategi för psykisk ohälsa?
Skolans roll och diagnosernas fälla
BUP utreds ofta som ett svar på skolproblem, vilket kanske inte alltid är den mest effektiva lösningen. Det finns en tendens att etiketter och diagnoser används som en genväg för att förstå komplexa utmaningar i skolan. Detta är inte bara ineffektivt utan kan också vara skadligt. En diagnos ska inte vara en ursäkt för att inte göra mer för barnet.
Inte en fråga för enbart BUP
Faktum är att BUP, trots all sin expertis och erfarenhet, inte är rustade för att ensamma hantera den breda paletten av problem som unga idag står inför. Det är dags att vi som samhälle vaknar upp och inser att det krävs mer än medicinska lösningar för att hantera psykosociala problem.
Framtida strategier
Det som efterlyses är en dialog mellan alla berörda parter: skolor, socialtjänst, hälso- och sjukvård, och regeringen. Det behövs en genomtänkt och sammanhängande strategi för att tackla den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga. Ett helhetsgrepp där man inte bara ser till symtomen, utan även till de underliggande orsakerna.
Slutsats
Uppmaningen är klar och kan inte komma i ett mer kritiskt skede. Det är dags för hela samhället att ta ett gemensamt ansvar för våra barn och ungdomars psykiska hälsa. Vi har en gemensam utmaning och det är hög tid att vi möter den tillsammans.
//C
240102