Psykisk ohälsa och cancervård –
ett bättre samarbete behövs för jämlik vård
Psykisk ohälsa och cancer är två av de mest utmanande hälsoproblemen som drabbar människor över hela världen. I Sverige har vi länge arbetat för att förbättra vården för dessa patienter, men fortfarande finns det stora brister när det kommer till samverkan mellan psykiatri och cancervård. Dessa brister leder till att många patienter med psykisk ohälsa får en sämre cancervård, vilket resulterar i högre dödlighet. Det är dags att vi tar itu med dessa problem och skapar en mer jämlik vård för alla.
Bakgrund
Det är välkänt att personer med psykisk ohälsa ofta lider av sämre fysisk hälsa än befolkningen i stort. Forskning visar att dessa patienter har en högre dödlighet i cancer och andra somatiska sjukdomar. En stor del av detta beror på att psykiskt sjuka patienter ofta får en senare diagnos, vilket innebär att deras cancer är mer avancerad och svårbehandlad när den väl upptäcks. Dessutom är följsamheten till behandlingar ofta sämre bland dessa patienter, vilket ytterligare förvärrar deras prognos.
En av de mest alarmerande fynden är att patienter med psykisk ohälsa ofta erhåller sämre behandling inom sjukvården. Detta kan bero på att vårdpersonal inte är tillräckligt utbildad för att hantera samsjuklighet eller att det saknas strukturer för samverkan mellan olika vårdgivare. För att förbättra vården och minska dödligheten krävs en starkare samverkan mellan psykiatri och cancervård.
Varför är detta viktigt?
Jämlik vård innebär att alla patienter, oavsett deras psykiska hälsa, ska ha rätt till samma höga standard av vård. När patienter med psykisk ohälsa får en sämre cancervård, bryter vi mot denna princip och förvärrar redan existerande ojämlikheter. Vi har både etiska och praktiska skäl att förbättra vården för dessa patienter. Etiskt sett är det vår skyldighet att säkerställa att alla får den vård de behöver. Praktiskt sett leder bättre vård till bättre hälsoutfall, vilket i sin tur minskar belastningen på sjukvården.
Möjliga lösningar
- Integrerade vårdmodeller:
En effektiv modell som har prövats internationellt är "collaborative care," där onkologer, psykiatrer och primärvårdsläkare samarbetar för att ge patienterna den bästa möjliga vården. Denna modell bör implementeras i större utsträckning även i Sverige. - Screening och tidig upptäckt:
Den psykiatriska vården kan spela en avgörande roll i att uppmuntra patienter att delta i screeningprogram för cancer. Genom att identifiera tidiga tecken på cancer kan vi förbättra prognosen och öka överlevnaden. - Utbildning och kompetensutveckling:
Det är viktigt att vårdpersonal inom både psykiatri och cancervård får adekvat utbildning för att bättre förstå och hantera samsjuklighet. Detta kan inkludera vidareutbildning i att identifiera tecken på psykisk ohälsa och att anpassa cancerbehandlingar därefter. - Stöd och uppföljning:
Patienter med psykisk ohälsa behöver ofta mer stöd för att följa sina behandlingsplaner. Här kan konsultationspsykiatriska enheter vara till stor hjälp genom att erbjuda kontinuerligt stöd och uppföljning, vilket kan förbättra följsamheten till behandlingarna.
Utmaningar och hinder
Trots den tydliga nyttan med ett förbättrat samarbete finns det organisatoriska och ekonomiska hinder som måste övervinnas. Hälso- och sjukvårdens ersättningssystem är ett av de största hindren för samverkan. För närvarande får endast en vårdgivare ersättning per patientkontakt, vilket försvårar samarbetet mellan olika vårdgivare. Detta måste förändras för att möjliggöra ett multidisciplinärt tillvägagångssätt.
Politiker och beslutsfattare på både central och lokal nivå måste ta ett aktivt ansvar för att planera och finansiera konsultationspsykiatrisk verksamhet. Genom att ändra ersättningssystem och skapa bättre organisatoriska förutsättningar kan vi snabbare förbättra vården och minska dödligheten bland dessa utsatta patientgrupper.
Specifika åtgärder
För att konkretisera dessa förslag finns det flera specifika åtgärder som kan vidtas:
- Primär prevention:
Samverkan mellan psykiatri och primärvård för att stötta patienter i att förändra livsstilsfaktorer som rökning, kost och fysisk aktivitet kan minska risken för både psykisk och somatisk sjukdom. - Konsultationspsykiatri:
Genom att integrera psykiatrisk kompetens i cancervården kan vi säkerställa att patienter med både psykisk ohälsa och cancer får den behandling de behöver. Detta kan inkludera bedömning av suicidrisk och anpassning av cancerbehandlingar för att minimera negativa interaktioner med psykiatriska mediciner. - Multidisciplinära team:
Att etablera team bestående av onkologer, psykiatrer, primärvårdsläkare och kontaktsjuksköterskor kan förbättra samordningen av vården och säkerställa att alla aspekter av patientens hälsa beaktas. - Strukturerad uppföljning:
Regelbunden uppföljning av patienter genom multidisciplinära team kan förbättra följsamheten till behandlingen och identifiera problem tidigt.
Slutsats
För att minska den överdödlighet som finns bland cancerpatienter med psykisk ohälsa krävs ett starkare samarbete mellan psykiatri och cancervård. Vi har redan kunskapen och tekniken för att göra detta, men organisatoriska och ekonomiska hinder måste övervinnas. Genom att implementera integrerade vårdmodeller, förbättra screening och tidig upptäckt, utbilda vårdpersonal och erbjuda bättre stöd och uppföljning kan vi skapa en mer jämlik vård för alla. Låt oss arbeta tillsammans för att säkerställa att ingen patient lämnas utan den vård de behöver och förtjänar.
//C
240524