Psykiatrihistoria

Om detta må ni berätta,
En historisk vandring kring psykiatrihistoria i Sverige under 1900 talet

Första avsnittet i denna historievandring ägnas åt Vipeholm.

Vipeholm

Idag låter det som en Halloween story, till för att skrämma barn i samband med Halloween, men tyvärr är det taget direkt ifrån verkligheten.
Mellan år 1945 och 1955 pågick ett experiment på Vipeholm för att försöka härleda orsaken till karies. Experimentet gick ut på att bland annat dela ut sötsaker till företrädesvis barn, de yngsta så unga som 3 år.

”Jag har sett tandjournaler om detta. Varenda tand var påverkad. Jag talar om att varje tand var påverkad och skadad och det pågick år efter år” (Thomas Kanger i boken ”Stulen barndom vanvården på svenska barnhem; ett reportage” 2014)

Åren 1935–1982 inrymdes i byggnaderna Vipeholms sjukhus, en anstalt för "sinnesslöa". Området var då det byggdes under första världskriget tänkt för ett regemente, men detta förverkligades aldrig utan det blev senare Vipeholmssjukhuset.

Sjukhuset är känt för eftervärlden genom Vipeholmsexperimenten, där patienter med utvecklingsstörning utnyttjades som försökspersoner i strid mot medicinsk-etiska principer.

Vipeholmsanstalten

Staten beslöt att istället göra om området till en "vanföreanstalt". Lund hade sedan tidigare ett sjukhus och ett mentalsjukhus och fick nu ett område som skulle hysa in personer med utvecklingsstörning, förståndshandikapp med beteenderubbningar och "hopplösa fall". För detta ändamål byggdes vissa nya lokaler och Vipeholms sjukhus invigdes 1935.

De flesta patienterna kom från Norrland, vilket var en medveten politik för att hålla patienterna så långt borta från de anhöriga som möjligt. Från början fanns endast mansavdelning, men ganska snart öppnades även avdelningar för kvinnor och barn. När Vipeholm var som störst på 1950-talet fanns det plats för 1000 patienter.

Det var svårigheter att rekrytera personal till Vipeholm. En läkare lär så sent som på 1960-talet ha yttrat att han ej var djurskötare och liknat anstalten vid ett rent och snyggt kreatursstall.

Under åren 1941-1943 tredubblades dödligheten hos patienterna på Vipeholm. Nästan en fjärdedel av anstaltens patienter dog.

Området blev, som andra liknande områden i Sverige, närmast självförsörjande och slutet från omvärlden, mycket för att skydda patienter från eventuella fördomar från samhället. Under 1970-talet började verksamheten att successivt förändras och avvecklas. 1975 avskaffades som första anstalt i Sverige tvångsmedel i behandlingen. 1982 stängdes de flesta avdelningarna, utom ett par gruppboenden som blev kvar ytterligare ett decennium.

Sjukhuschefer

1935–1963: Hugo Fröderberg
1963–1982: Sture Rayner


Vipeholmsexperimenten 1947–1955

Ett känt medicinskt experiment på personer med utvecklingsstörning som pågick på Vipeholm åren 1945–1955 var försöket med de så kallade Vipeholmskolorna, något som i efterhand blivit upphov för en medicinsk-etisk forskningsdebatt.

Kolhydratsförsöket, eller kola-försöket som det benämndes i folkmun, var ett försök där patienterna bland annat fick äta stora mängder kola för att se hur det påverkade tänderna. När studien avslutats efter nära tio år kunde man konstatera att både män och kvinnor hade ett tjugotal kariesangrepp i sina tänder.

Alla experiment genomfördes utan de anhörigas eller patienternas samtycke.

Forskarna bestämde med Medicinalstyrelsens samtycke vilken diet patienterna skulle få och provocerade fram karies hos patienterna för att få bra underlag till sina resultat, något som ledde till förstörd tandhälsa hos dem som deltog i studien. Resultatet ledde till att förståelsen för kariesangreppen och sockers påverkan på tänderna ökade, vilket i sin tur ledde till att rekommendationer för tandhygien helt förändrades. En testgrupp fick sin kolados i samband med måltiderna och en annan grupp fick sin kolados mellan måltiderna. Man fann att den gruppen som fick sin dos mellan måltiderna hade fler karierade tänder. Slutsatsen var att intagsfrekvensen spelade stor roll för karies, något som haft stor betydelse för tandvården.